Det har gått många dagar sedan jag var här och skrev. Å andra sidan har jag knappt suttit vid datorn sedan i söndags. Detta beror på att jag haft en massa konstiga saker för mig.
I måndags var det dags för att ta modellbilder eller rättare sagt kampanjbilder i studion på fotokursen. I vår grupp om fem personer fick vi alla tid att ta bilder på vår inhyrda modell. Det var hur roligt som helst, men vad jobbigt det var. Det är inte helt lätt att dirigera sin modell att göra det man vill. Till slut gick det dock ganska bra ändå tycker jag. Jag fick cirka etthundrafemtio bilder att jobba med från två olika fotosessorer, lite olika kläder och accessoarer för varje gång. Dock tycker jag att jag fick på tok för kort tid på mig. Tillsammans fotograferade jag bara tjugo minuter och det känns som om de andra fick betydligt mycket längre tid på sig, men det kanske är fel. Jag får ta och fråga dem på måndag!
I tisdags vaknade jag redan vid sju och då hade jag bara sovit från strax efter midnatt. Det vill säga det blev en kort natt och fotograferingen kvällen innan satt kvar i kroppen. Jag vaknade dock och kastade mig upp för att inte somna om igen. Efter frukost kastade jag mig iväg och missade således mina mediciner jag brukar ta på morgonen, så som mina smärtstillande och lite annat smått och gott. Att jag missat dessa såg jag först då jag skulle ta min kvällsdos.
Nåväl! Jag kom i tid till dagens test i dyslexi inne på en arbetsförmedling i staden. Det var till och med så lite trafik att jag fick vänta närmare en halvtimme. Jag fördrev tiden med att dricka en god kaffe latte och samtidigt studera vad det fanns för lediga arbete.
Inte prick klockan nio utan snarare fem över kom kvinnan ut som ska vara testledare och ropade upp oss, eftersom en person fattades fick vi vänta till klockan passerade kvart över nio. Personen i fråga dök aldrig upp och vi marscherade iväg i en gåsmarsch till rummet för testen.
Det började med, vad jag tycker, busenkla tester, men allt eftersom dagen gick blev de svårare och svårare. Det sista testet som jag inte ens kan beskriva var dock det roligaste testet. Nu återstår bara att jag får en tid till handläggaren som skickade mig för att jag ska få reda på hur det gick. Vissa saker är jag mycket nyfiken på hur det gick, som till exempel testet med sifferkombinationer.
Igår onsdag var jag så trött att jag knappast visste vad jag hette. Det blev påföljden av de två tidigare dagarnas aktiviteter. Att åka och handla var vad som blev gjort, det var dock knappt att jag orkade med det.
6 kommentarer
oktober 16, 2008 kl 12:45 e m
Kan tänka mig att det ska bli spännande att se vad testet visar. Har du dyslexi eller är det bara en misstanke om det?
Hoppas torsdagen blir lugnare i alla fall!
oktober 16, 2008 kl 1:10 e m
Jag har aldrig blivit diagnostiserad dyslektiker, men jag har problem med att stava ibland samt att jag inte hör vissa ljud. Sen är det det där med hur meningar och liknande ser ut, nja ibland går det bra andra gånger inte.
Antar att Ni som läsare ser om jag är trött eller inte i mina inlägg!
oktober 16, 2008 kl 1:22 e m
Men du som skriver så bra… skulle du ha dyslexi? Tror aldrig jag sett dig med stavfel eller meningsbyggnasfel.
Vad roligt att fota modell! Sådana fotokurser vill jag också gå, vad är det för fotokurs du går egentligen, privat, universitet, folkuniversitet? *nyfis*
Inte bra att missa medicinerna, blir såklart lite fel i kroppen då, hoppas du mår bättre idag! kram.
oktober 16, 2008 kl 2:02 e m
Neny: Det är en fotokurs i folkuniversitetets regi. Gick del 1 förra terminen och detta är fortsättningen.
oktober 16, 2008 kl 3:12 e m
Det låter jättekul att få fota och ”ställa upp” en modell
Kanske får vi se bilderna snart?
Jag skriver som Neny, jag trodde inte du hade eller har dyslexi. Men det ska bli intressant att höra fortsättningen.
Ha det gott
oktober 16, 2008 kl 7:33 e m
Jag har en jobbarkompis som har dyslexi – det hade jag aldrig kunnat räkna ut, men det visade sig att hon jobbar hur länge som helst med texter innan hon publicerar och låter oftast någon annan kolla en extra gång. Jag gissar att det är ett handikapp som kan ta sig många olika uttryck!