Elaka bakterier anfaller

Vilken dag! Först upp tidigt för att ringa läkaren om intyg och ny besökstid. Det klarade jag av snabbt. Sedan höll jag nästan på att somna i soffan vid TV’n. Fast då ropade och vrålade magen att det var dags för lite frukost eftersom jag nu varit uppe en timme. Efter frukosten var det bara att hoppa in i duschen för att vara fräsch inför uppföljningsmötet med mina nya övningar med sjukgymnasten. Det gick fort, vilket var tur eftersom nästa möte började så fort som möjligt efter sjukgymnastiken.

Det avslutande mötet var också ett uppföljningsmöte där koordinatorn fick läsa för mig vad hon, psykolog, sjukgymnast och arbetsteraputen kommit fram till i utredningen som de fått från Försäkringskassan. Meningen var att jag skulle läsa det själv men jag hade migränliknande huvudvärk och kunde knappast se framför mig. Det verkade inte som om Eeez hade gjort någon nytta alls. Denna lilla tablett som ska ta bort migränhuvudvärk i vita rum. Allt gick bra och min koordinator läst för mig, fast hennes gotländska slog igenom mellan varven. Det stämde vad de skrivit och jag var nöjd med allt. Hoppas nu bara att Försäkringskassan lyssnar på vad alla dessa människor sagt och att det blir något bra av det hela.

Det verkar som om både jag och sambon åkt på någon form av bakterie eller virus. Vi är båda förkylda och känner oss febriga och allmänt nedsatta. Båda två har vi ont i huvudet fast på lite olika sätt. Så det kommer att bli några lugna dagar nu för att återhämta ork och energi.

Nu ska jag ta och fortsätta att lyssna på ”Tyskungen” av Camilla Läckberg. Min favorituppläsare läser boken, det är Katarina Ewerlöf. Jag tror att hon tillhör en av de uppläsare jag föredrar framför alla andra. Hon läser med sådan inlevelse, det känns nästan som om jag läser boken själv. Förövrigt kan jag rekommendera denna boken oavsett om det är en ljudbok eller en vanlig fysisk bok.

Glöm inte att besöka Akson City varje dag. Så att samhällets invånare kommer att växa. Varje besök räknas. 😀

Äntligen hemma!

Visst är det skönt att komma bort lite då är det ännu skönare att komma hem igen. Vi kom hem för lite mer än en timme sedan och är supertrötta. Redan vid sex i morse ringde klockan på vårt finska hotell, detta för att vi skulle hinna äta lite innan vi stannade till i Saluhallen och handlade lite. Det blev lite basturökt skinka och en massa goda hallonmunkar. Jag ger mig inte på att skriver dessa goda rektangulärar hallonmunkar namn på dess orginalspråk. Därefter kastade vi oss i bilen för att sitta nere vid färjan för att vänta.

Det var en underbart vacker soluppgång vi fick beskåda och jag dokumenterade den också. Efter att stuvat om i bilen för trehundrafemte gången. Var vi klara att vänta på att köra på.

Höll på att glömma en sak. Då vi körde de fyra milen från samhället vi bodde i in till hamnen i Åbo var det många som blinkade på oss, det hade gjort redan igår då vi var inne och rekade i det molniga vädret. Då ringer vårt resesällskap i bilen framför och talar om att vi helt saknar halvljuse. Inget kul alls. Bror ska komma och försöka hjälpa oss med det om en timme då hans Goishindo-träning är klar.

Nu väntar jag bara på att mina tvåhundrsjutiofem bilder från utflykten öster ut ska importeras klart. Återkommer med bilder för att se senare. Inte idag, är helt enkelt för trött och så känns det som om allting gungar, fortfarande!

I morgon väntar en tuff dag

Idag har tiden bara rusat iväg för oss. Fast det har hunnits med en himla massa saker. Hela lägenheten är städat och det luktar gott och fräscht, alla små dammråttor är borta och golvet nästan glänser. TV’n har också varit på i omgångar först för att se herrarna åka skidskyttestafett i Östersund. Jag säger bara stackars grabb! Sedan såg vi Helena Jonsson åka in på en övertygande femte plats.

Nu har jag packat klart inför morgondagens resa till vårt nordiska grannland i öst. Färjan går kvart i åtta på morgonen och väckarklockan står på ringning till klockan kvart i sex. Det måste räcka med två timmar. Vi ska träffas nere vid Finlandsfärjan vid sjusnåret och det bör inte ta merän en dryg halvtimme dit en tidig söndagsmorgon. Det bör bara vara vi, bussar, taxibilar och några andra resenärer ute på vägen vid det dagset.

Fotokursen som vi går är anordnad av Folkuniversitetet och kostar en massa pengar. Det var en brokig skara som samlades första gången. Det var en tjej som ”pluggat design, två år i London” och ville bli modefotograf, med sig hade hon en liten kompaktkamera. I utbildningsplanen står det uttryckligen att man ska ha en digitalsystemkamera med sig och att kursen vände sig till dessa användare inte de med kompaktkamera. Inte så att man inte kan ta bra bilder med en kompaktkamera, det vet jag att man kan göra.

Nu lockar sängen så att jag är någorlunda pigg under morgondagen. Vi är framme i finska Åbo vid åtta-tiden finsktid (en timme innan vår vanliga vintertid) sedan blir det till att köra en knapp timme innan vi är framme vid hotellet. Måndagen ska vi spendera helt på finsk mark men på tisdag morgon bär det hemåt igen. Återkommer nästa vecka med bilder och rapport om våra utflyktsdagar.

Del 1 i fotokursen

Nu är första tillfället avklarat på fotokursen och det återstår elva. Sammanlagt var vi tio deltagare. Jag hade tänkt skriva glada amatörer men så var inte fallet utan med på kursen fanns en kvinna som påpekade att hon var fotograf och gillade INTE den digitala bilden. Men vad har hon för val då kunden vill ha digitalt och inte analogt. Hon tyckte hon gjort enkelt för sig då hon tog med sina tre fotoböcker istället för att välja bland alla foton hon hade. Hörs det kanske att jag är lite irriterad på denna person som var så självupptagen.

Nåväl, vid detta första tillfälle var det en kort presentation av kurs och vi deltagare fick presentera oss. Sedan var det ut och utföra första uppgiften. Ett porträtt av den personen som man blev tilldelad. Jag hade tur och fick en yngre kille som jobbade som Ljusdesigner, det vill säga en person som illuminerar städerna. Vi tog bilder på varandra ute i solskenet och skrattade och hade det bra.

Många av deltagarna hade problem med datorerna. Inte var det PC utan där stod tjugofyra vita snygga Macar uppställda fyllda med program till vårt förfogande. Kul! Jag var beredd på att komma fram till en datorsal med ett gäng gamla datorer men vi fick tillgång till Fotoskolans datorsal och gissa om jag njöt. Dock var det många som hade lite problem med dessa stora vackra datorer. Däribland vår vän icke-digital.

Till nästa tillfälle fick vi en rolig uppgift, nämligen att fotografera våra hem sett ur kamerans vinkel. Det ska bli spännande att ta tag i den uppgiften och redovisa fem bilder nästa vecka.

Nu är det sängen som gäller. På söndag är det uppstigningen i ottan eftersom vi ska med båten till Finland.

Solen skiner och livet leker

Vilken underbar dag! Solen skiner och det känns ganska vårigt fast det är fyra minusgrader och fast det snöade som bara den igår eftermiddag och kväll.

Denna soliga dag ska vi iväg och gå kurs. Det är en fotokurs som anordnas av Folkuniversitetet. Jag har laddat för denna första träffen som kommer att åtföljas av många till på just fredag eftermiddagar. Batterierna i kameran är laddade, UV-filtret är rengjort och jag plockat fram kabel och ett USB-minne. Dock tänker jag ta med mig en kortläsare, jag tycker att det tar vansinnigt lång tid att ladda från kamera direkt till datorn. Strax är det dags för mig att plocka fram några bilder jag gillar. Antingen blir det en eller två av mina egna eller om jag hittar några andra jag gillar i en tidningen.

I Akson City går allt lugnt till. Hus byggs i stilla takt allt eftersom ni flyttar in (klicka varje dag för att öka antalet invånare i mitt lilla samhälle). Det officiella språket i Akson City är svenska. Rambra är utsedd till polischef. Det finns fler poster som ska fyllas med viktiga personer. Jag skulle kunna tänka mig att Syster Yster tar hand om sjukvårdshanteringen. Någon som känner sig manad att inneha en ledande roll i det konstant växande Akson City?

Akson City är beroende av att ni en gång om dagen klickar er dit. Det funkar inte som Sim City men tanken är det samma fast man slipper alla stridigheter mellan de olika städerna. Jag kan inte bygga något själv utan är helt beroende av att ni besöker min stad.

Välkommen till min lilla stad!

Jag hittade via Nenys sida en rolig sida där man bygger upp en stad med hjälp av besökarna klickar på länken för att öka antalet invånare i staden med mera. Min stad heter Akson City och jag skulle bli glad om ni ser till att jag får många, många invånare i min lilla stad. Just nu bor bara jag där och saknar vänner och bekanta. Så klicka för att bli invånare i min lilla stad.

Alla Hjärtans Dag

Jag somnade helt ovaggad igår kväll och vaknade ganska tidigt i morse. Det bästa är att jag känner mig inte trött idag, nja det kanske en sannig med modifikation. Jag är numera alltid trött. Vad jag menar är att det känns ok idag och jag känner att jag har kraft och ork till att göra en massa saker.

Idag är det Alla Hjärtans Dag! Dagen då vi ska tänka på våra nära och kära. Jag har inte skickat några kort. Men jag tror att de flesta av dem vet vilka de är, eller hur? Sedan lämnar jag många goda tankar till alla mina bloggvänner i denna stora bloggosfären.

Tidig revelj

I morse var jag hur duktig som helst. Jag steg upp då klockan ringde klockan sju. Trött som jag vet inte vad, men så hade jag å andra sidan haft planer på att gå upp sedan fyra i morse eller rättare sagt i natt. Visst har jag slumrat till mellan varven men då klockan var åtta minuter över sex hade jag siktet inställt på att gå upp om en liten, liten stund. Tydligen somnade jag om eftersom jag sov då nyheterna drog igång i klockradion.

Vad jag skulle uppe och göra så tidigt? Jo, jag hade en tidig morgontid hos min trevliga och duktiga sjukgymnast. Jag var till och med ganska pigg då jag kom fram och var så pass vaken att jag kom ihåg hur övningarna är utformade. De övningarna jag ska göra för att höften ska bli bättre. Min sjukgymnast tyckte att det var bra att jag kom så tidigt annars kan just höfter tydligen bli riktigt långdragna om de börjar strula.

Nu har jag hållt mig uppe hela dagen utan att sova något. Men nu är det dags att sova och sova. Sova hela natten lång och förhoppningsvis vara ganska mycket piggare i morgon på Alla hjärtans Dag.

Dagens dummaste och ännu dummare

Idag på väg in till stan råkade jag ut för något av det mest galna jag någonsin sett.

Det var en man som var på väg över övergångstället med sitt barn i sittvagn. Mannen går mot rött och ser att det blir grönt för bilarna och börjar springa. Mitt på vägen trillar barnet ut på övergångsstället. Mannen rusar över barnet och tvärstannar och lyfter upp barnet under armen och springer vidare. Som tur var stannar bilarna innan de når övergångstället annars hade det inte varit mycket kvar av barnet som trillade ut sin vagn.

Jag hoppas innerligt att mannen med barnet lärde sig något. Det finns en anledning till att man inte rusar över en starkt trafikerad väg då det är röd gubbe. Dock finns det gott om dessa idioter som måste utsätta sig för denna adrenalinchock. Jag och många med mig häpnade över mannens dumdristighet och satt och skakade på huvudet efteråt.

Undrar om mannen med barnet hade någon hjärna eller om han bara fick hjärnsläpp?!?

Hyllor och åter hyllor

Nu är hyllorna uppe och väggen ser inte ut som en schweizerost. Det gick kanonbra att borra. Dock ett litet problem, första dagen jag borrade hade jag inget för ansiktet vilket innebar att jag nog andades in ganska mycket av betongdammet. Andra dagen hade jag en gammal snusnäsduk som andningsskydd och fönstret var öppet.

Damen som bor på andra sidan väggen uppskattade nog inte att jag perforerade väggen. När jag började borra hörde jag inte TV’n men efter ett par tre hål hörde jag vad de sa på grannens TV. Misstänker att det hördes ganska ordentligt vad jag gjorde i hela huset. Jag minns då någon borrade nere i entréen i höstas, samma dag som Nobelpristagaren i Littertur skulle presenteras. Då drog elektrikern igång sin borr. Gissa om vi var glada. Nej, precis! Lite förutseende hade vi dock varit eftersom de borrat tidigare. Vi hade text-TV textningen på och kunde därför läsa oss till att Doris Lessing fått Nobelpriset.

Det är verkligen skönt att komma ytterligare iordning. Vi har bott här sedan den sista augusti och har fortfarande en massa ouppackade kartonger och saker som vi inte vet var det ska stå. Vitrinskåpet i köket samt hyllplanen i arbetsrummet gör att det är hur mycket bättre som helst. Sedan ska det upp stora hyllplan inne i den stora klädkammaren. Därmed tror jag att våra problem med hyllor är över.

Efter det ska bara vårt åtta kvadratmeter stora förråd på Shurgard tömmas. Ett stort arbete bara det. I det förrådet ligger det massor med saker som ska kastas men också ett gammalt skrivbord i teak samt en stor vävstol som är hundratjugo i vävbredd, har jag för mig. Vävstolen som är av märket Glimåkra är sambons och är nästan ny, den ligger nedmonterad för att få plats.

Förkylningen sprang i från mig då den hörde att det skulle borras i väggar. Däremot har jag fortfarande en liten blåsa kvar på tungan. Tror att jag ska testa Tyra Tok’s mormors kur med bikarbonat och vatten för att bli av med den sista.